Det finns många exempel på att liv har gått till spillo för att båtar saknar eller har undermåliga badstegar. För att en båt ska bli CE-märkt krävs att den har en badstege som kan fällas ner minst 30 centimeter under vattenytan. Men vårt praktiska prov visar att det oftast inte räcker. Att ramla i vattnet är en chockartad upplevelse redan i sig. Om det dessutom är kallt och man har mycket kläder på sig tar det inte lång tid förrän orken tryter. Risken att man slår sig i fallet är dessutom ganska stor.
Vi valde dock en stilla höstdag på den flytande båtutställningen i Wasahamnen i Stockholm. Fegt kan tyckas eftersom olyckan oftast är framme då förhållandena är som jävligast. Men här fanns hundratals nya akterspeglar och därmed möjligheten att få en bred bild av hur dagens båtproducenter har tänkt att vi ska klara livhanken efter ett fall över bord. Ganska snart stod det klart att den frågan kommer långt ner på prioriteringslistan. Badstegar ses som något nödvändigt ont. Något som ska döljas under luckor eller minimeras till det obefintliga. Eftersom EU:s byråkrater och skaparna av CE-normerna uppenbarligen heller aldrig har försökt klättra upp för en badstege med blytunga kläder är hoppet om bättring litet.
I båtpressen har det skrivits otaliga artiklar om hur man lyfter ombord medvetslösa personer med hjälp av skot, segel och alla tänkbara hemmasnickrade lyftanordningar. Den ena mer komplicerad än den andra. Men sällan nämns något om vad man gör om man är själv och båten ligger still. Tilltron till badstegen har alltså varit total. En falsk trygghet.

Stora problem

Jag som har simmat mellan akterspeglarna och hävt mig upp på båtar är 32 år gammal, har hyfsat god fysik och hoppade i frivilligt utan att slå mig det minsta. Därtill hade jag våtdräkt och moraliskt stöd av en påhejande kollega som dokumenterade spektaklet från bryggan. Förhållandena var med andra ord högst behagliga jämfört med hur det kan vara när fan är framme på riktigt. Mot den bakgrunden måste denna test ses.

Likväl hade jag många gånger stora problem. Med allt från att hitta något bra att hålla mig i till att över huvud taget fälla ner stegarna. Att klämrisken är stor lärde jag mig den hårda vägen liksom att så kallade halkskyddade ytor kan vara så hala. Vidare väljer många att säkra badstegen i uppfällt läge med en gummisnodd. Inte sällan utom räckhåll för den stackare som ligger i vattnet.
Men allt är inte nattsvart. På båtar med utombordare har man ofta stor hjälp av att sätta en fot på antiventilationsplattan, eller kavitationsplattan som den felaktigt också kallas. Likaså är segelbåtar med öppen akter rena drömmen i detta sammanhang.
Överlag så är det momentet att få ner badstegen som är det svåra. Själva klättrandet är som regel betydligt lättare. Ett gissel är det faktum att många båttillverkare väljer att dölja badstegen under en lucka som inte vill stanna i öppet läge. Det innebär att man måste öppna och hålla upp luckan med den ena handen medan man försöker fälla ner stegen med den andra. I det läget vill kroppen glida in under båten och hade man inte panik tidigare så får man det nu. Jag hade som sagt god tid på mig och hann utveckla en teknik för hur det skulle göras. Men i skarpt läge när man chockad ska utföra samma moment i iskallt vatten är det lätt att hålla sig för skratt. Troligtvis klarar man det för att man måste. Eller så uppenbarar sig det nakna faktum att det inte kommer att gå.

Undermåliga över lag

Gunnar Arwidson på Sjöräddningssällskapet bekräftar att problemet med undermåliga badstegar är omfattande. På såväl nya som gamla båtar. För att ta sig ombord på ett enkelt sätt krävs det att stegen sticker ner i vattnet betydligt djupare än de 30 centimeter som CE-normerna och Det Norske Veritas påbjuder. Den ska också vara så bred att man får plats med båda fötterna på ett och samma steg (med skorna på). Annars blir det i praktiken en enbenshävning vilket alla som provat vet kräver en del styrka.
Efter två timmars simmande, frustande, klängande med täta pauser emellan hade jag ännu inte stött på någon båt som jag inte klarade att ta mig ombord på. Men allt för många hade krävt oroväckande stor del av den totala kraft och list jag kunnat mobilisera. Tankarna går till de vars fysiska form med ålderns rätt börjat dala och har båtar med liknande badstegelösningar.

TEXT: ELIAS JOHANSSON FOTO: MATS GÖTHLIN
Ovanstående reportage hämtat från Båtnytt 2008-02-27
Visningar:582

Endast registrerade användare kan skriva kommentarer.
Logga in eller registrera dig

Powered by AkoComment Tweaked Special Edition v.1.4.6
AkoComment © Copyright 2004 by Arthur Konze - www.mamboportal.com
All right reserved